Popadelica var grymt bra, alla artister jag ville se var hur grymma som helst. Kapten Röd var som vanligt lika skön och vi dansade genom hela konserten. Det enda jobbiga var att Hellsongs, Rosalita och Alice in Videoland’s spelningar överlappade varandra, och vi ville självklart se alla tre så då fick vi se 15-20 minuter av varje spelning. Det gjorde faktiskt inte så mycket för artisterna hade tillräckligt bra spelningar, så vi hann njuta av musiken den stund vi var där. På denna festival upptäckte jag duon Matt & Kim, riktigt sköna typer från Brooklyn, New York. Denna konserten har jag nog nästan inga ord att beskriva, man måste ha varit där för att förstå innebörden av ordet RÖJJ! Hela stället som de spelade i gungade, bokstavligen. Soko’s spelning var mysig, gullig och charmig som bara hon kan lyckas göra den. Ena stunden spelade hon keyboard, andra stunden ukulele och sedan trummor. Helt plötsligt stod medlemmar från I’m from Barcelona och The Hidden Cameras på scenen och sjöng låtar tillsammans med henne, nya låtar som hon nästan aldrig hade uppträtt med innan, klockrent! Jag saknade dock ”I’ll kill her”, men spelningen var grym ändå.
Festivalen avslutades med The Hidden Cameras feat. The Munich Soccer Choir, bästa avslutet på en festival. Det var inte bara en konsert utan en riktigt grym show, där publiken och bandet var ETT! De kom dessutom in och spelade en extra låt som helt enkelt var ett underbart härligt kaos!
Jag var i extas efter denna kväll!
2 kommentarer:
Ni såg väl att ni är med i JP!?
haha. jag vet, såg det typ nyss. :)
Skicka en kommentar